Brott

Ett rekvisit är detsamma som ett villkor. Varje beskrivning av ett brott uppställer ett antal villkor för att man ska kunna säga att ett brott har begåtts. Dessa kallas i juridik för rekvisit. Se exempel nedan. Brottet kallas ofredande. Vilka rekvisit (villkor) uppställs? Måste allt i bestämmelsen vara uppfyllt eller finns det alternativa rekvisit?

Ofredande kräver att någon fysiskt antastar någon annan, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt. Eller om någon utsätter annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerade, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt.

BrB 4 kap 7 § Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.

Rekvisiten kan skrivas abstrakt eller konkret. Det innebär att det i vissa brott kan stå hur gärning i allmänhet kan gå till jämfört med hur gärningen måste gå till. Notera nedan skillnaden mellan brotten ”mord” och ”tillgrepp av fortskaffningsmedel”. Formulering för mord är abstrakt hållen. Hur man går till väga för att döda en annan människa spelar ingen roll. För att dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel måste man, rent konkret, köra en till exempel en bil.

Handlingsrekvisit

Gärningar avser inte bara handlingar, dvs att någon fysiskt agerar, utan även underlåtenhet. Att man låter bli att agera. Till exempel brottet ”trolöshet mot huvudman”. Det kan ske genom handling eller genom underlåtenhet. Man kan missbruka sin förtroendeställning aktivt, eller genom att låta bli att göra något. Om man inte sköter det jobb man har fått i förtroende, så skulle det kunna utgöra ett brott.

Effektrekvisit

Utöver gärningsrekvisit (handling/underlåtenhet) kräver många brott att en effekt inträffar. Vilka effekter måste inträda i brotten nedan?

För stöld krävs att ”skada” uppstår (i detta fall är det fråga om ekonomisk skada). För djurplågeri måste ”lidande” inträffa. Det innebär att om någon skada eller om något lidande faktiskt inte inträffat, så har inte brotten stöld respektive djurplågeri begåtts.

Observera att det dock kan finnas andra bestämmelser i brottsbalk som kan bli aktuella. När det gäller att olovligen ta något och ett sådant tagande inte orsakar skada kan det ändå vara brottsligt. Se nedan och jämför med stöldparagraden.

För ”egenmäktigt förfarande” döms man om man olovligen tar vad annan tillhör, även om det inte orsakar skada. Skadan är alltså ekonomisk skada och bedömning sker normalt utifrån marknadsvärde. Därför är ett tillgrepp av registreringsskylt inte en ”stöld” utan ”egenmäktigt förfarande”. En registreringsskylt har inte ett marknadsvärde

Farerekvisit

Andra brott kräver att gärningen inneburit en fara, då pratar man om farerekvisit. Till skillnad från effektrekvisitet måste inte någon effekt inträffa. Det räcker att en fara (en risk) med någons agerande.

Urkundsförfalskning kräver till exempel att ”åtgärden innebär fara i bevishänseende”. Det räcker inte med att bara skapa ett förfalskat ID-kort, det måste finnas en fara att det kan användas. Om man skapar ett ID-kort på skoj, för att slänga sen, föreligger inte fara i bevishänseende (det finns ingen fara att det kommer att användas i praktiken och felaktigt användas som bevis för att identifiera en person).

Många brott har blandade rekvisit. Vad krävs för att någon ska kunna anses ha uppfyllt kraven för ”mordbrand”?

Farerekvisitet innebär att det räcker med fara för att någon skadas. För att dömas för mordbrand krävs inte att någon faktiskt dör (eller ens skadas).

Det som bedöms är om det faktiskt förelåg en fara för att någon skulle kunna skadas, eller att egendom skulle kunna skadas. Den bedömningen görs i ögonblicket någon anlägger en brand.

Man talar om en konkret fara – att det varit möjligt eller sannolikt att en effekt skulle inträffa.

Det finns även abstrakt fara – som inte tar sikte på den konkreta situationen. I stället räcker det med att något ”vanligen”, ”typiskt sätt” eller ”genomsnittligt” kan leda till en viss effekt. Det uttrycks ofta med orden ”ägnat att…”.

För att dömas spelar det ingen roll om gärningsmannen själv vetat att man aldrig skulle genomföra hotet (det finns ingen konkret fara). Det räcker med att hotet skulle kunna väcka allvarlig rädsla hos mottagaren. Som du kanske noterade, måste en person även hota någon, det finns alltså ett handlingsrekvisit.

För att kunna dömas för en misshandel måste någon tillfoga annan person, skada, sjukdom, smärta eller försätta personen i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Det krävs alltså en handling och en effekt. Effekterna är alternativa. Det räcker med skada eller smärta. Vanmakt innebär att man befinner sig i en situation då man inte ha kroppslig kontroll, ex medvetslöshet eller sömn eller berusning av alkohol eller narkotika.

Vad krävs för att någon ska anses ha begått en misshandel?

För att kunna dömas för en misshandel måste någon tillfoga annan person, skada, sjukdom, smärta eller försätta personen i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Det krävs alltså en handling och en effekt. Effekterna är alternativa. Det räcker med skada eller smärta. Vanmakt innebär att man befinner sig i en situation då man inte ha kroppslig kontroll, ex medvetslöshet eller sömn eller berusning av alkohol eller narkotika.