Detta är en gammal version av dokumentet!
Köprätt (B2B)
Tillämpningsområde
Köplagen (1990:931) gäller när en vara säljs mellan näringsidkare (B2B), mellan privatpersoner (C2C) eller när en näringsidkare köper av en privatperson. Lagen gäller däremot inte vid konsumentköp – då gäller konsumentköplagen (2022:260), KKL 1:1, vilket framgår av KöpL 4 §.
I affärslivet blir köplagen särskilt viktig för B2B-transaktioner, t.ex. när en grossist säljer maskiner till en återförsäljare, eller när ett företag köper råvaror, IT-utrustning eller fordon från ett annat företag.
En central skillnad är att KöpL är dispositiv. Det betyder att företag kan avtala om egna villkor, och dessa går före lagens regler. I affärsavtal används ofta standardavtal (som NL 17, Orgalime eller särskilda branschvillkor) som kan begränsa eller ändra lagens bestämmelser. Detta skiljer sig från KKL, som är tvingande till konsumentens fördel (KKL 1:10).
Avlämnande och risk för varan
I affärssammanhang är avlämnande en central fråga, eftersom den avgör riskfördelningen mellan parterna.
KöpL 13 §: Risken går över på köparen när varan är avlämnad.
KöpL 12 §: Köparen måste betala även om varan förstörs eller skadas efter riskövergången – så länge det inte beror på säljaren.
Olika typer av avlämnande (KöpL 6–7 §§):
- Hämtningsköp (6 §): Avlämnande sker när köparen hämtar varan hos säljaren.
- Platsköp (7 § st.1): Om säljaren själv transporterar varan inom samma ort, är varan avlämnad först när köparen fått den i sin besittning.
- Transportköp (distans, 7 § st. 2): Om varan ska skickas till annan ort och lämnas till en självständig transportör (t.ex. DB Schenker, DHL), anses varan avlämnad redan när transportören tar emot den.
Exempel B2B:
- Ett tryckeri i Göteborg säljer en offsetpress till ett tryckeri i Umeå. När maskinen lämnas till en fristående transportör i Göteborg är den avlämnad – risken ligger på köparen.
- En grossist i Stockholm säljer grönsaker till en lokal restaurang och kör själv ut dem. Risken går över först när restaurangen får leveransen i handen.
I KKL är reglerna annorlunda – risken ligger kvar på säljaren fram tills varan levererats hem till konsumenten.