Köprätt

Köplagen (1990:931) gäller när en vara säljs mellan näringsidkare (B2B), mellan privatpersoner (C2C) eller när en näringsidkare köper av en privatperson. Lagen gäller alltså inte för konsumentköp, dvs. när en näringsidkare säljer en vara till en konsument. Då gäller i stället konsumentköplagen (2022:260), KKL 1:1.

KöpL gäller köp av lös egendom. Lös egendom är allt som inte är fast egendom, dvs. både lösa saker (lösöre) som möbler, datorer, djur, bilar – men även t.ex. aktier, fordringar, immaterialrätter eller byggnader som ska flyttas (KöpL 1 § 1–2 st.).

FÖR IN GRAFIK MED LÖS EGENDOM

KKL gäller bara varor, och varor definieras i lagen som just lösa saker (lösöre) KKL 1:2, alltså den snävare kategorin av fysiska, flyttbara föremål.

En viktig skillnad mellan lagarna är att KöpL är dispositiv, vilket innebär att avtalet mellan parterna går före lagens regler. Avtalsfriheten är alltså mycket större. Om två företag avtalar om att köparen bara får reklamera i sex månader, gäller det normalt. KKL är däremot tvingande till konsumentens fördel. Avtalsvillkor som försämrar konsumentens rättigheter är ogiltiga, KKL 1:10.