Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

--- konstitutionellraett:raettsfilosofi [2024/08/23 12:05] – [Naturrätt] anders
+++ konstitutionellraett:raettsfilosofi [2025/09/04 12:08] (aktuell) – [Hobbes] anders
@@ Rad 62: / Rad 62: @@
 FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan ses som ett dokument som uttrycker naturrättsliga principer. Även om dessa rättigheter är nedskrivna är de dock inte direkt tillämpliga i till exempel en svensk domstol, även om svensk lagstiftning innehåller andra rättskällor med liknande rättigheter att stödja sig på.
 ===== Rättspositivism =====
-Ett annat perspektiv hålls av filosofer som kan kallas rättspositivister.
-Till skillnad från naturrättsfilosofer anser dessa att vad som är rätt i ett samhälle endast är de regler som kommit till genom en process som människan bestämt. Exempelvis en lag som tillkommit i ett svenskt rättssystem.
-Alltså, endast den lag/regel som är uttryckt spelar roll – det finns inte några obestämda, eviga moraliska regler som en naturrättsfilosof skulle kunna identifiera. Det betyder inte att moralen inte spelar roll för en rättspositivist. Den skrivna lagen kan och är ofta baserad på moraliska uppfattningar. Men dessa ses inte som eviga, utan föränderliga. Varje samhälle och tid har sin egen moral. Alltså spelar endast den uttrycka (ofta nedskrivna) lagen roll.
-Den positiva rätten är alltså lagstiftarens vilja (utan hänsyn till att det skulle finnas någon naturlag). Det ska dock inte tolkas så att lagstiftarens vilja saknar förnuft. De lagar som skapas bör naturligtvis vara kloka och genomtänkta. Moralen och lagen separeras i rättspositivism.
-Exempel
+Ett annat perspektiv hålls av filosofer som kallas rättspositivister. Till skillnad från naturrättsfilosofer anser dessa att vad som är rätt i ett samhälle endast utgörs av de regler som kommit till genom en process bestämd av människan, exempelvis en lag som stiftats i ett svenskt rättssystem. Enligt rättspositivister spelar endast den uttryckta, ofta nedskrivna, lagen roll – det finns inga obestämda, eviga moraliska regler som en naturrättsfilosof skulle kunna identifiera.
-Nürnbergrättegångarna
-Efter andra världskriget ställdes ett antal tyskar inför rättegång anklagade för ”brott mot mänskligheten”. Det fanns ingen tysk lag som domstolen kunde använda för att tillämpa och döma dessa personer. Det fanns däremot högre principer och internationell rätt som uttryckte tankar om ”brott mot mänskligheten”. Det tillämpades därför moraliska regler, högre principer, som anses vara eviga och gälla överallt i alla tider (naturrätt). Det skapades även en lag (positivism) som innehöll dessa principer – men denna lag skapades i efterhand (vilket som generell princip i ett rättssamhälle är ett problem. Staten kan inte efter att en handling begåtts bestämma att den handlingen ska vara straffbar (Nürnbergrättegångarna var ett mycket speciellt fall dock).
-En variant, lagpositivism – som stämmer med det svenska statsskicket:
-Domstolen måste tillämpa gällande rätt, utan att tolka den i ljuset av någon utomstående moral. Endast om en moralisk uppfattning finns kodifierad i en norm (nedskriven). Kan domstolen tillämpa regeln.
+Det betyder dock inte att moralen är oviktig för en rättspositivist. Den skrivna lagen kan och ofta är baserad på moraliska uppfattningar, men dessa moraliska uppfattningar ses som föränderliga och inte som eviga sanningar. Varje samhälle och tid har sin egen moral, och därför är det endast den uttryckta (ofta nedskrivna) lagen som har betydelse. Den positiva rätten representerar alltså lagstiftarens vilja, utan hänsyn till någon naturlag. Detta ska dock inte tolkas som att lagstiftarens vilja saknar förnuft – de lagar som skapas bör naturligtvis vara kloka och genomtänkta. Inom rättspositivismen skiljs moralen från lagen.
+Ett illustrativt exempel är Nürnbergrättegångarna. Efter andra världskriget ställdes ett antal tyskar inför rätta, anklagade för ”brott mot mänskligheten”. Det fanns ingen specifik tysk lag som domstolen kunde använda för att döma dessa personer. Däremot fanns det högre principer och internationell rätt som uttryckte tankar om ”brott mot mänskligheten”. Därför tillämpades moraliska regler, högre principer som ansågs vara eviga och gälla överallt i alla tider (naturrätt). Senare skapades en lag (positivism) som innehöll dessa principer, men denna lag skapades i efterhand. I ett rättssamhälle är det generellt sett problematiskt att stifta lagar retroaktivt, alltså efter att en handling har begåtts. Nürnbergrättegångarna var dock ett mycket speciellt fall.
+En variant av rättspositivism, lagpositivism, som stämmer överens med det svenska statsskicket, innebär att domstolen måste tillämpa gällande rätt utan att tolka den utifrån någon utomstående moral. Endast om en moralisk uppfattning är kodifierad i en norm (nedskriven) kan domstolen tillämpa den.
 ====== Filosofer ======
@@ Rad 79: / Rad 76: @@
 ===== Hobbes =====
 {{ :hobbes.jpg?200|}}
-Legitim maktutövning kommer ur samhällskontraktet.
-Makten kommer underifrån, inte ovanifrån (som den tidigare gjort – ex. från Gud, ”divine right” – Gud försvinner dock inte helt ur bilden).
-Utan samhällskontrakt lever människan i ett naturtillstånd – där drivs människan av driften till självbevarelse. I naturtillstånden försöker människan maximera den personliga positionen i samhället på kort sikt. Det råder konstant osäkerhet, nästan som ett krigstillstånd (inte öppet krig, men ett dolt hot). Den starke tar sin rätt.
+Legitim maktutövning härstammar från samhällskontraktet. I den har folket överfört rätten att bestämma till någon eller några. Makten att skapa ett samhällskontrakt kommer från människor själva, inte från ovan (som tidigare, till exempel genom Gud och den "gudomliga rätten" – dock försvinner inte Gud helt ur bilden).
-Detta på grund av knappa resurser, osäkerhet i förhållande till andra människors avsikter och ärelystnad.
+Utan samhällskontrakt lever människan i ett naturtillstånd, där hon drivs av instinkten till självbevarelse. I naturtillståndet försöker människan maximera sin personliga position i samhället på kort sikt. Det råder konstant osäkerhet, nästan som ett krigstillstånd – inte ett öppet krig, men ett ständigt dolt hot. Den starke tar sin rätt.
-Att vilja undvika och slippa detta naturtillstånd är rationellt och lösningen skulle vara samhällskontraktet. Skapandet av ett samhälle med en obestridlig och tydligt definierad offentlig makt. Denna makt kallar Hobbes ”suveränen”. Tanken om samhället bygger alltså på en rädsla för naturtillståndet.
-Suveränen får inte utöva sin makt godtyckligt och ska tjäna alla.
+Detta beror på knappa resurser, osäkerhet om andra människors avsikter och ärelystnad. Att vilja undvika detta naturtillstånd är rationellt, och lösningen är samhällskontraktet: skapandet av ett samhälle med en obestridlig och tydligt definierad offentlig makt. Denna makt kallar Hobbes "suveränen". Tanken om samhället bygger således på en rädsla för naturtillståndet.
-Det innebär att synen på människor är en av jämlikhet, ingen människa kan göra naturrättsliga anspråk på att bestämma över andra.
-Syn på styre:
+Suveränen får inte utöva sin makt godtyckligt och ska tjäna alla. Detta innebär en syn på människor som jämlika; ingen människa kan göra naturrättsliga anspråk på att bestämma över andra.
-”Leviathan” är suveränen, en konstgjord ”människa”. Suveränen tillhandahåller skydd mot yttre och inre fiender och reglerar människor sinsemellan med civil lagstiftning.
-Suveränen måste inte vara en person, det kan vara en församling, alltså en grupp av människor.
-Suveränen styr med absoluta maktbefogenheter. Suveränen är inte själv en del av samhällskontraktet (kan därför inte begränsa sin maktutövning). Suveränen ska garantera medborgarnas säkerhet, och svarar endast inför Gud för denna uppgift (Gud har alltså inte helt försvunnit ur tanken om legitimiteten).
-Finns inslag av att suveränens plikt, utöver den primära uppgiften att tillhandahålla säkerhet, även innefattar att tillhandahålla sociala rättigheter för medborgarna.
-Medborgare har en ovillkorlig lydnadsplikt mot suveränen. Med två undantag, om suveränen inte längre kan uppfylla den primära uppgiften (stabilitet och trygghet). Dessutom kan ingen medborgare tvingas att handla för att skada sitt eget liv eller den egna säkerheten. Rätt till olydnad föreligger då.
-Makten är alltså odelad. Suveränen har ensam, lagstiftande, verkställande och dömande makt. Medborgare kan inte göra anspråk på att vara delaktig i suveränen (som till exempel Rousseau förespråkar med den ”allmänna viljan” – för Hobbes är suveränens handlingar liktydig med den ”allmänna” viljan, se nedan).
+Hobbes syn på styre uttrycks genom "Leviathan", där suveränen representeras som en konstgjord "människa". Suveränen tillhandahåller skydd mot yttre och inre fiender och reglerar relationer mellan människor med civil lagstiftning. Suveränen behöver inte vara en individ, utan kan vara en församling, alltså en grupp av människor. Suveränen styr med absoluta maktbefogenheter och är inte själv en del av samhällskontraktet (och kan därför inte begränsa sin maktutövning). Suveränen ska garantera medborgarnas säkerhet och svarar endast inför Gud för denna uppgift (Gud har alltså inte helt försvunnit ur tanken om legitimitet).
+Det finns inslag av att suveränens plikt, utöver den primära uppgiften att säkerställa medborgarnas trygghet, även innefattar att tillhandahålla sociala rättigheter för medborgarna. Medborgarna har en ovillkorlig lydnadsplikt gentemot suveränen, med två undantag: om suveränen inte längre kan uppfylla sin primära uppgift (stabilitet och trygghet), eller om en medborgare tvingas att handla på ett sätt som skadar sitt eget liv eller sin egen säkerhet. I dessa fall föreligger en rätt till olydnad.
+Makten är alltså odelad. Suveränen har ensam lagstiftande, verkställande och dömande makt. Medborgarna kan inte göra anspråk på att vara delaktiga i suveränen, som till exempel Rousseau förespråkar med den "allmänna viljan". För Hobbes är suveränens handlingar liktydiga med den "allmänna viljan" (se mer om Rousseau nedan).
 ===== Locke =====
 {{ :locke.jpg?200|}}
-Utgår också från ett naturtillstånd och ett samhällskontrakt – ett kontrakt som ska ange förhållandet mellan styrande och de styrda.
-Locke skiljer sig från Hobbes i fråga om naturtillståndet. Han har inte samma dystra syn. I naturtillståndet lyder människan under naturens lagar (förnuftet – ”rule of reason”) – det innebär inte nödvändigtvis att naturtillståndet är kaotiskt och våldsamt. Locke utvecklade ett viktigt begrepp för sin syn - property (ungefär ”egendom”).
+Locke utgår också från ett naturtillstånd och ett samhällskontrakt, där kontraktet ska reglera förhållandet mellan de styrande och de styrda.
-Utgångspunkten är den egna personen. Varje enskild människa ”äger” sig själv. När en person blandar "sig själv" med arbete (skörda jorden, eller snida en träkniv) blir detta föremål/frukten av arbetet en del av personen rättssfär och äganderätt uppstår. Konsekvensen här är att rättigheter uppstår redan i naturtillståndet – de måste inte skapas ett politiskt system där äganderätten beskrivs/stiftas utan det följer naturligt av att vara människa. En annan aspekt är att eftersom rättigheten inte ”kommer” eller härstammar ur en suverän, kan en person inte tvingas att betala skatt. Äganderätten föregår en stat/suverän. För Hobbes är det staten som gör människan till en moralisk varelse (genom att lugna ner det vilda naturtillståndet). För Locke är det tanken om ”egendom” som gör människan till en självständig och moralisk individ.
-Syn på styre:
+Locke skiljer sig från Hobbes i sin syn på naturtillståndet. Han har inte samma dystra uppfattning. I naturtillståndet lyder människan under naturens lagar, som han kallar "rule of reason" (förnuftets lagar). Detta innebär inte nödvändigtvis att naturtillståndet är kaotiskt och våldsamt. Locke utvecklade ett centralt begrepp för sin syn, "property" (ungefär ”egendom”). Utgångspunkten är den egna personen. Varje enskild människa "äger" sig själv. När en person blandar "sig själv" med sitt arbete, till exempel genom att skörda jorden eller snida en träkniv, blir frukten av arbetet en del av personens rättssfär, och äganderätt uppstår.
-Locke bidrog till teorin om maktdelningslära och ”rule of law” (legalitetsprincipen), samt läran om ett starkt rättighetsskydd.
-En legitim lag kräver enskildas samtycke. Alla människor är politiskt jämlika.
+Konsekvensen är att rättigheter uppstår redan i naturtillståndet – de behöver inte skapas genom ett politiskt system där äganderätten beskrivs eller stiftas, utan de följer naturligt av att vara människa. Jag äger min skörd, för att jag själv har brukat jorden. Eftersom denna rättighet inte kommer från en suverän, kan en person inte tvingas att betala skatt. Äganderätten föregår alltså staten eller suveränen. För Hobbes är det staten som gör människan till en moralisk varelse genom att lugna ner det vilda naturtillståndet. För Locke är det tanken om "egendom" som gör människan till en självständig och moralisk individ.
-Både i naturtillstånd som i det upprättade samhället (efter man ingått ett samhällskontrakt) har enskilda vissa rättigheter: ingen får skada någon annan till liv, hälsa frihet eller egendom.
-Locke ansåg inte att naturtillståndet nödvändigtvis var så kaotiskt. Men han såg ett behov av att regler var tydliga och förutsägbara men framför allt att tvister mellan folk skulle lösas på ett ordnat sätt av en dömande makt. Gränsen för vilka lagar som Locke ansågs kunde stiftas gick vid den naturliga. Alla föds i naturtillståndet och endast genom att ge sitt samtycke kan man ingå i ovan angiven rättsordning (finns vissa praktiska problem förstås). Ett sätt att uttrycka samtycke är att utnyttja det skydd rättsordningen ger. Hos Locke är, liksom hos Hobbes, staten skapad och artificiell inte av naturen given. När staten väl är etablerad (samhällskontraktet måste alltså ingås med samtycke) sker den politiska beslutsprocessen med majoritetsbeslut. Den lagstiftande makten är den högsta och alla ska ha del av den antingen direkt eller via ombud. (som i sin samtid fick kritik, för det skulle innebära att både kvinnor och fattiga skulle få rösta tex).
-Konsekvensen av Lockes syn på lagstiftning är att någon suverän inte finns (varken som kung eller grupp av folkvalda). Sådan oinskränkt makt är oförenlig med Lockes syn på det politiska samhället (där människor är egna rättighetshavare naturligt). Samhället kan inte sträcka sig länge än att man åtgärdar de problem som naturtillståndet kan orsaka. Det är därför en väldigt begränsad politisk makt som kan utövas av den offentliga makten enligt Locke. Lagen är inte en befallning (som Hobbes ser det) utan spelregler vars syfte är att precisera den naturliga lagen. Denna förnuftets lag upphör ju inte att gälla i det politiska samhället. Lagen ska alltså säkerställa att den naturliga lagen efterlevs i samhället. Den positiva rätten, den som kommer till explicit uttryck, ska alltså vara i överensstämmelse med den naturliga rätten.
+Lockes syn på styre bidrog till teorin om maktdelning och "rule of law" (legalitetsprincipen), samt läran om ett starkt rättighetsskydd.
-**“Rule of law” (rättssäkerhet)**
+En legitim lag kräver individens samtycke. Alla människor är politiskt jämlika, både i naturtillståndet och i det upprättade samhället efter att ett samhällskontrakt har ingåtts. Enskilda individer har vissa grundläggande rättigheter: ingen får skada någon annan till liv, hälsa, frihet eller egendom.
-Ett sätt att förhindra godtycklig maktutövning är att alla måste rätta sig efter lagen (såvida lagen är korrekt). Det innebär allas likhet inför lagen. Styrande måste såklart följa de egna lagarna (de kan inte agera utanför naturrätten – för Hobbes stod fursten/suveränen över lagen). En kung som agerar utanför lagen kan bekämpas som vilken skurk som helst.
-Hur ska lagstiftaren förmås att respektera naturrätten? Hot om revolution. Om folkets rättigheter begränsas och den offentliga makten kränker naturrätten ska folk resa sig mot kungen/parlamentet.
+Locke ansåg inte att naturtillståndet nödvändigtvis var kaotiskt, men han såg ett behov av tydliga och förutsägbara regler, framför allt för att tvister mellan människor skulle lösas på ett ordnat sätt av en dömande makt. Gränsen för vilka lagar som Locke ansåg kunde stiftas gick vid den naturliga lagen. Alla föds in i naturtillståndet, och endast genom att ge sitt samtycke kan man ingå i rättsordningen. Ett sätt att uttrycka samtycke är att utnyttja det skydd som rättsordningen ger. För Locke, liksom för Hobbes, är staten skapad och artificiell, inte naturgiven. När staten väl är etablerad, och samhällskontraktet ingås med samtycke, sker den politiska beslutsprocessen genom majoritetsbeslut. Den lagstiftande makten är den högsta, och alla ska ha del av den, antingen direkt eller via ombud. Detta synsätt kritiserades av samtiden, eftersom det skulle innebära att även kvinnor och fattiga skulle få rösta.
+Konsekvensen av Lockes syn på lagstiftning är att ingen suverän finns, varken som kung eller som en grupp av folkvalda. Sådan oinskränkt makt är oförenlig med Lockes syn på det politiska samhället, där människor är egna rättighetshavare naturligt. Samhället kan inte sträcka sig längre än att åtgärda de problem som naturtillståndet kan orsaka. Därför är den politiska makt som kan utövas av den offentliga makten enligt Locke mycket begränsad. Lagen är inte en befallning, som Hobbes ser det, utan spelregler vars syfte är att precisera den naturliga lagen. Förnuftets lag upphör inte att gälla i det politiska samhället, och lagen ska säkerställa att den naturliga lagen efterlevs. Den positiva rätten, som uttrycks explicit, ska alltså vara i överensstämmelse med den naturliga rätten.
-===== Montesquieu =====
+"Rule of law" (rättssäkerhet) är ett sätt att förhindra godtycklig maktutövning, där alla måste rätta sig efter lagen, såvida lagen är korrekt. Det innebär allas likhet inför lagen. De styrande måste självklart följa de egna lagarna och kan inte agera utanför naturrätten. För Hobbes stod suveränen över lagen, men för Locke kan en kung som agerar utanför lagen bekämpas som vilken skurk som helst.
+Hur ska lagstiftaren förmås att respektera naturrätten? Genom hot om revolution. Om folkets rättigheter begränsas och den offentliga makten kränker naturrätten, ska folket resa sig mot kungen eller parlamentet.
+===== Montesquieu (maktdelningslära) =====
 {{ :montesquieu.png?200|}}
-Liknande tankar som Hobbes om att naturtillståndet är osäkert
-Dock viss oro på att samhället i sig kan förstöra människan (i likhet med Rousseau). Framför allt genom att människor i ett samhälle förlorar sin rädsla för andra människor och därför ökar risken för krig (och vad blir då skillnaden på naturtillståndet och det ”civiliserade” samhället).
+Montesquieu delar Hobbes syn på att naturtillståndet är osäkert, men han uttrycker också en viss oro för att samhället i sig kan förstöra människan, liknande Rousseaus tankar. Särskilt genom att människor i ett samhälle förlorar sin rädsla för varandra, vilket kan öka risken för krig. Därmed kan det civiliserade samhället inte skilja sig mycket från naturtillståndet.
-Den positiva rätten ska följa förnuftet (naturrätten). Förnuftet förbjuder enligt de Montesquieu destruktiva krafter. Det innebär att om samhället tar fram positiv rätt som strider mot denna förnuftiga inställning ska moralen/förnuftet väga tyngre.
-Maktdelningsläran:
+Enligt Montesquieu ska den positiva rätten följa förnuftet, eller naturrätten. Förnuftet förbjuder destruktiva krafter, och om samhället skapar positiv rätt som strider mot denna förnuftiga inställning, bör moralen och förnuftet väga tyngre.
-de Montesquieus mest kända bidrag är en utveckling av maktdelningsläran (som tidigare filosofer diskuterat). Kortfattat går den ut på att den högsta makten i ett samhälle inte kan ligga hos en enda person, eller grupp av personer. Risken för maktmissbruk är för stor. Makten måste splittras. Den makt han vill se uppdelad är makten att stifta lag, verkställande makt och dömande makt.
-de Montesquieus inflytande märks främst på den amerikanska konstitutionen där den offentliga makten tydligt är uppdelad på lagstiftande (kongressen), verkställande (presidenten) och dömande (”supreme court”) aktörer. Dessa fungerar som ”spärrar” mot varandra, där de olika delarna (i teorin) ska kunna hindra maktmissbruk.
+Maktdelningsläran är Montesquieus mest kända bidrag och innebär en utveckling av tidigare diskussioner kring ämnet. Kortfattat går den ut på att den högsta makten i ett samhälle inte kan koncentreras hos en enda person eller grupp av personer, eftersom risken för maktmissbruk då blir för stor. Makten måste delas upp. Montesquieu ville se en uppdelning av makten i tre delar: lagstiftande makt, verkställande makt och dömande makt.
+Montesquieus inflytande är särskilt tydligt i den amerikanska konstitutionen, där den offentliga makten är tydligt uppdelad mellan lagstiftande (kongressen), verkställande (presidenten) och dömande (Högsta domstolen) aktörer. Dessa tre delar fungerar som "spärrar" mot varandra, där de olika grenarna (i teorin) ska kunna hindra maktmissbruk.
 ===== Rousseau =====
 {{ :rousseau.png?200|}}
-Utgår, som alla andra, från idén om naturtillståndet. Men till skillnad från många andra har Rousseau en mer positivbild.
-Tror inte, som Hobbes och de Montesquieu, att naturtillståndet måste vara kaotiskt och osäkert. Tror istället på ”den ädla vilden”.
-Naturtillståndet var en lycklig idyll, ända till tanken på äganderätt och privategendom uppstod. Detta var upphovet till problem.
-Rousseaus samhälle syftade därför att återgå till det idylliska naturtillståndet – och den frihet som han tänker åtnjöts där.
-Samhällskontraktet skulle därför gå ut på att samtliga medborgare skulle överlämna sina rättigheter till staten - genom att var och en överlämnat sin makt kunde ingen sägas ha mer rätt över någon annan.
-Syn på styre:
-Såg ingen poäng med att dela upp makten. Istället såg Rousseau folksuveräniteten som den enda legitima makten. Till skillnad från maktdelningsläran, som splittrar folksuveräniteten.
-Om man i den amerikanska revolutionen tog fasta på de Montesquieus idéer om maktdelning var det i den franska revolutionen som Rousseaus idéer fastnade (och i Sverige).
-Tanken är att alla medborgare ingår i samhällskontraktet på exakt samma villkor – alla överlämnar sina rättigheter till staten – staten i sin tur ska styras av ”allmänviljan” som är en alla människors vilja sammanslaget. Varje individ ”får” samma rätt över de andra i samhället, som han ger åt andra över sig själv.
-Allmänviljan är styrande och allmänviljan mynnar ut i lagstiftning. Allmänviljan fastslås genom majoritetsbeslut.
-Lagen är alltså den högsta styrande kraften i samhället. Allmänviljan är således endast majoritetsbeslut, det innebär att det i samhället kan finnas individer som inte håller med om stiftade lagar. Enligt Rousseau är var och en underkastad helheten och måste därför rätta sig efter lagarna ändå.
-Något uttalat skydd för minoriteter resonerade inte Rousseau om – han såg det som absurt att allmänviljan skulle kunna uttrycka orättvisa och förtryckande lagar. Tanken med samhället var att försöka återgå till ett idylliska samhället/naturtillstånd där folk var fria – och genom att alla är lika och alla har givit sina rättigheter till staten skulle detta vara absurt.
-Rousseau såg att omröstningen skulle ske genom att samtliga medborgare deltog i omröstning, dvs, allmänviljan skulle inte tas fram genom representation. Detta lämpar sig bättre för mindre enheter ”stadsstater” som tex i Schweiz, som än idag har ett stort mått av folkomröstningar.
+Rousseau, liksom många andra filosofer, utgår från idén om naturtillståndet. Men till skillnad från exempelvis Hobbes och Montesquieu har Rousseau en mer positiv bild av detta tillstånd. Han tror inte, som de, att naturtillståndet måste vara kaotiskt och osäkert. Istället tror han på konceptet om "den ädla vilden". Enligt Rousseau var naturtillståndet en lycklig idyll, tills tanken på äganderätt och privategendom uppstod, vilket skapade problem. Rousseaus samhälle syftade därför till att återgå till det idylliska naturtillståndet och den frihet som han menar existerade där.
+I Rousseaus samhällskontrakt överlämnar alla medborgare sina rättigheter till staten. Genom att var och en överlämnar sin makt till staten, kan ingen ha mer rätt över någon annan.
+Rousseau såg ingen poäng i att dela upp makten. Istället ansåg han att folksuveräniteten var den enda legitima makten, till skillnad från maktdelningsläran som splittrar folksuveräniteten. Om den amerikanska revolutionen tog fasta på Montesquieus idéer om maktdelning, så var det i den franska revolutionen som Rousseaus idéer fick fäste (och senare även i Sverige).
+Enligt Rousseau ingår alla medborgare i samhällskontraktet på exakt samma villkor – alla överlämnar sina rättigheter till staten, och staten i sin tur styrs av "allmänviljan", som representerar summan av alla människors vilja. Varje individ "får" samma rätt över andra i samhället som han ger åt andra över sig själv. Allmänviljan är styrande och uttrycks genom lagstiftning, som fastslås genom majoritetsbeslut. Lagen är därmed den högsta styrande kraften i samhället.
+Eftersom allmänviljan fastställs genom majoritetsbeslut, innebär det att det kan finnas individer i samhället som inte håller med om stiftade lagar. Enligt Rousseau måste dock alla rätta sig efter lagarna, eftersom varje individ är underkastad helheten. Rousseau resonerade inte kring ett särskilt skydd för minoriteter – han såg det som absurt att allmänviljan skulle kunna uttrycka orättvisa och förtryckande lagar. Hans tanke var att samhället skulle återgå till ett idylliskt tillstånd där folk var fria, och genom att alla var jämlika och hade gett sina rättigheter till staten, skulle orättvisa lagar vara omöjliga.
+Rousseau ansåg att omröstningar skulle ske genom att alla medborgare deltog direkt, utan representation. Detta synsätt lämpar sig bättre för mindre enheter, som till exempel stadsstater. Schweiz, med sitt stora mått av folkomröstningar, är ett exempel på ett land där denna idé fortfarande lever kvar.
+====== Att kunna ======
+  * Skillnaden mellan naturtillståndet och samhällskontraktet.
+  * Skillnaden mellan naturrätt och rättspositivism.
+  * Kort om skillnaden mellan Hobbes, Locke och Rousseaus syn på naturtillståndet/samhällskontraktet och den offentliga makten.
+  * Maktdelningsläran och Rousseaus syn på maktdelning.