Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

--- eu_raett:lagstiftning [2023/11/28 15:44] – [EU:s lagstiftning] anders
+++ eu_raett:lagstiftning [2024/02/01 11:21] (aktuell) – anders
@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 ====== EU:s lagstiftning ======
-[[eu_raett:introduktion|EU-rätt]] - [[eu_raett:grundlaeggande|Grundläggande principer]] - [[eu_raett:institutioner|EU:s institutioner]] - [[eu_raett:lagstiftning|EU:s lagstiftning]] - [[eu_raett:raettsordning|EU:s rättsordning]] - [[eu_raett:domstolen|EU-domstolen]]
+[[eu_raett:introduktion|EU-rätt]] - [[eu_raett:grundlaeggande|Grundläggande principer]] - [[eu_raett:institutioner|EU:s institutioner]] - [[eu_raett:lagstiftning|EU:s lagstiftning]] - [[eu_raett:raettsordning|EU:s rättsordning]] - [[eu_raett:domstolen|EU-domstolen]] - [[eu_raett:ordlista|Ordlista EU-rätt]]
+Quiz: https://forms.office.com/e/JeVVcu6JiB
 ----
 ====== EU:s lagstiftning ======
 {{ :eu_raett:lagstiftnin.png?direct&550|}}
-En viktig grund för EU-samarbetet är de gemensamma EU-lagar som medlemsländerna kommit överens om. Men hur går det till när en EU-lag blir till? Proceduren inkluderar tre av EU:s institutioner: EU-kommissionen, Europaparlamentet och ministerrådet. Sverige och de andra EU-länderna är med och påverkar genom sina regeringar i ministerrådet och sina folkvalda ledamöter i Europaparlamentet. EU-ländernas nationella parlament ska ta ställning till om det är EU eller EU-länderna själva som bör ta beslut om lagförslagen.
-Lagstiftningen inom EU följer ett särskilt schema med tydlig rollfördelning. EU-kommissionens lagförslag behandlas av både Europaparlamentet och ministerrådet. Lagförslagen hanteras även på hemmaplan i medlemsländerna. I Sverige ska regeringen stämma av sin syn på lagförslagen med riksdagens EU-nämnd.
+**Introduktion**
-Tre institutioner bakom EU:s lagar
+En viktig grund för EU-samarbetet är de gemensamma EU-lagar som medlemsländerna kommit överens om.
-EU-kommissionen är den enda EU-institution som kan föreslå nya EU-lagar. Lagförslagen skickas till två andra EU-institutioner: Europaparlamentet och ministerrådet. Deras uppdrag är att bearbeta lagtexterna och ta beslut om förslagen ska bli gällande EU-lagar.
+Proceduren inkluderar tre av EU:s institutioner: EU-kommissionen, EU-parlamentet och ministerrådet. Sverige och de andra EU-länderna är med och påverkar genom sina regeringar i ministerrådet och sina folkvalda ledamöter i Europaparlamentet. EU-ländernas nationella parlament ska ta ställning till om det är EU eller EU-länderna själva som bör ta beslut om lagförslagen.
-Ministerrådet och Europaparlamentet måste vara överens
-Innan en EU-lag kan börja gälla måste Europaparlamentet och ministerrådet komma överens om eventuella ändringar i lagtexten. EU-kommissionen kan välja att dra tillbaka ett lagförslag om den inte är nöjd med Europaparlamentets och ministerrådets ändringar.
-EU-länderna är med och påverkar
-Sverige och de andra EU-länderna är med och påverkar EU-lagarna i både Europaparlamentet och ministerrådet. I Europaparlamentet genom de folkvalda ledamöterna från medlemsländerna och i ministerrådet genom ministrar från EU-ländernas regeringar.
-===== Nationella parlament =====
+Lagstiftningen inom EU följer ett särskilt schema med tydlig rollfördelning. EU-kommissionens lagförslag behandlas av både EU-parlamentet och ministerrådet. Lagförslagen hanteras även på hemmaplan i medlemsländerna.
-Nationella parlament prövar EU:s lagförslag
-Innan Europaparlamentet och ministerrådet fattar beslut om nya EU-lagar har den svenska riksdagen och de andra EU-ländernas parlament en viktig uppgift. De ska bedöma om beslutet om lagen bör fattas av EU eller av EU-länderna själva. Enligt EU:s regler ska EU nämligen inte ta beslut om ett EU-förslag om lagen ifråga kan förväntas ge samma resultat om beslutet tas av EU-länderna själva, i Sverige till exempel. Den här prövningen kallas subsidiaritetsprövning och kan leda till att EU-kommissionen måste ompröva lagförslag.
-Sveriges regering tar ställning
-Om EU-kommissionen lämnar ett förslag på ny EU-lag ska Europaparlamentet och ministerrådet fatta beslut om förslaget. Men först sker förberedelser på hemmaplan i EU-länderna. För Sveriges del innebär det att riksdagen och regeringen tar ställning till lagförslaget och hur det skulle påverka Sverige. I regeringen leds arbetet av den minister som ansvarar för sakområdet i fråga. Om lagförslaget till exempel handlar om en ny miljölag ligger ansvaret på miljöministern.
-Riksdagen träffar regeringen
-När regeringen kommit fram till vilken linje den vill driva i förhandlingarna med de andra EU-länderna i ministerrådet ska den stämma av sin ståndpunkt med riksdagen. Det går till så att den ansvariga ministern träffar riksdagens EU-nämnd för ett så kallat samråd. I EU-nämnden ingår ledamöter från samtliga partier i riksdagen.
-Europaparlamentet bearbetar och röstar
-När ett förslag på ny EU-lag kommer till Europaparlamentet granskas det av ett särskilt utskott. Sedan röstar ledamöterna i parlamentet om lagförslaget. Antingen godkänns det som det är, eller så gör Europaparlamentet ändringar i lagtexten.
-Ministerrådet tar ställning till Europaparlamentets förslag
+**Initiativ till lagförslag**
-Efter behandlingen i Europaparlamentet är det ministerrådets tur att ta ställning till lagförslaget. Den minister som representerar Sverige framför den ståndpunkt som Sveriges regering har fått stöd för i riksdagens EU-nämnd.
-Om ministerrådet tycker likadant som Europaparlamentet antas lagförslaget. Men ministerrådet kan också välja att göra ändringar i parlamentets förslag. Om så sker bollas ärendet tillbaka till Europaparlamentet.
+Allt börjar med Europeiska kommissionen, som har ensamrätt att lägga fram lagförslag inom EU. Kommissionens förslag baseras på dess uppfattning om vad som behövs på EU-nivå, vare sig det gäller att uppdatera befintlig lagstiftning eller införa nya regler. Innan kommissionen lägger fram ett förslag genomför den ofta omfattande konsultationer och konsekvensbedömningar för att säkerställa att förslaget är välgrundat och adresserar aktuella problem. Ett krav är att EU vill uppnå något av målen som anges i fördragen, och att det dessutom är viktigt att lagstiftning sker på EU-nivå. Kommissionen måste alltså motivera lagstiftningen utifrån **subsidiaritetsprincipen**. Detta kommer de nationella parlamenten särskilt att titta på (se nedan). Dessutom måste kommissionen motivera att lagstiftningen inte går längre än nödvändigt, att man inte lagstiftar mer än vad som behövs för att uppnå målen. Lagen måste alltså motiveras utifrån **proportionalitetsprincipen**.
+**Behandling i Ministerrådet och Europaparlamentet**
+När kommissionen har lagt fram ett lagförslag, skickas det vidare till både Europaparlamentet och Europeiska rådet. Dessa två institutioner behandlar förslaget, ofta parallellt. Europaparlamentet, som består av direktvalda ledamöter från alla medlemsstater, granskar, debatterar och föreslår ändringar i lagförslaget utifrån de partipolitiska grupperna. Syftet är att fånga det europeiska folkets vilja. Samtidigt granskar ministerrådet, som består av ministrar från varje EU-medlemsstat, förslaget och kan också föreslå ändringar. Ministerrådet antar delvis ett nationellt perspektiv och funderar på om förslaget passar den nationella (styrande) viljan. Överlag ska alla institutioner jobba för EU och folkens bästa.
+**Ordinarie lagstiftningsförfarandet**
+Det vanligaste sättet att anta lagstiftning i EU är genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet (tidigare känd som medbeslutandeförfarandet), där både Europaparlamentet och ministerrådet måste godkänna lagförslaget. Det kräver att båda institutionerna är överens. Om inte EU-parlamentet och ministerrådet är överens om förslaget, inleds förhandlingar för att nå en kompromiss. Detta kan inkludera en andra och ibland en tredje behandling av förslaget där reviderade förslag skickas fram och tillbaka.
+**Förlikningskommittén**
+Om Europaparlamentet och ministerrådet fortfarande inte kan enas efter flera behandlingar, inrättas en förlikningskommitté. Denna kommitté består av representanter från både parlamentet och rådet och syftar till att nå en överenskommelse. Om kommittén lyckas hitta en kompromiss, måste förslaget sedan godkännas igen av både parlamentet och rådet.
+**Slutfasen**
+Efter att både Europaparlamentet och ministerrådet har godkänt lagförslaget, undertecknas det formellt av de relevanta ordförandena och publiceras sedan i EU:s officiella tidning. Lagen träder i kraft på det datum som anges i lagen eller en viss tid efter publiceringen.
+===== Nationella parlament i lagstiftningsprocess =====
-Europaparlamentet och ministerrådet måste vara överens
+Innan EU-parlamentet och ministerrådet fattar beslut om nya EU-lagar har den svenska riksdagen (och övriga nationella parlament i medlemsländerna) en viktig uppgift, att utreda **subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen**.
-Europaparlamentet och ministerrådet har rätt att behandla ett lagförslag tre gånger. Om de två institutionerna inte är överens får en förlikningskommitté sex veckor på sig att nå fram till en kompromiss. Om ingen lösning hittas faller lagförslaget. EU-kommissionen kan också dra tillbaka sitt lagförslag om den inte är nöjd med Europaparlamentets och ministerrådets ändringar.
+Denna princip syftar till att säkerställa att beslut inom EU fattas så nära medborgarna som möjligt, vilket innebär att EU endast ska agera i de frågor där det tillför ett mervärde jämfört med vad medlemsstaterna kan åstadkomma på egen hand. Från ett nationellt parlaments perspektiv är subsidiaritetsgranskningen en viktig mekanism för att övervaka och påverka EU:s lagstiftningsprocess.
+När EU-kommissionen lägger fram nya lagförslag, har de nationella parlamenten åtta veckor på sig att granska dessa förslag ur ett **subsidiaritetsperspektiv**. Under denna period kan de utvärdera om förslaget verkligen behövs på EU-nivå, eller om det skulle vara mer lämpligt att hantera frågan på nationell, regional eller lokal nivå.
+{{ :eu_raett:gulaorangeakort.png?direct&400|}}
+Om ett nationellt parlament anser att ett förslag inte följer subsidiaritetsprincipen, kan det utfärda en motiverad yttrande – ibland refererat till som ett "**gult kort**". Detta innebär att parlamentet formellt uttrycker sin oro till Europeiska kommissionen, rådet och Europaparlamentet.
+Om tillräckligt många nationella parlament – för närvarande en tredjedel av dem – utfärdar gula kort mot ett specifikt lagförslag, måste kommissionen ompröva förslaget. Detta kan leda till att förslaget antingen ändras, dras tillbaka eller att kommissionen ger en detaljerad förklaring till varför den anser att förslaget bör behållas.
+Utöver det gula kortsystemet finns det också ett "**orange kort**"-förfarande som är relaterat till det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Om majoriteten av de nationella parlamenten (i det här fallet minst 55%) röstar för ett orange kort mot ett lagförslag som behandlas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, måste Europaparlamentet och ministerrådet granska förslaget. Om någon av dem, med en majoritet av sina medlemmar, anser att förslaget inte respekterar subsidiaritetsprincipen, kommer förslaget inte att antas.
+Dessa mekanismer för subsidiaritetsgranskning ger de nationella parlamenten en viktig roll i EU:s lagstiftningsprocess och är ett sätt att säkerställa att EU-lagstiftningen inte inkräktar på områden som bäst hanteras närmare medborgarna. För nationella parlament är detta en viktig uppgift för att skydda nationell suveränitet samtidigt som man deltar i den övergripande lagstiftningsprocessen på EU-nivå.
-===== Varningar från nationella parlament =====
 ===== Medborgarinitiativ =====